Med den allmänna sanningen och konsensusinställningen gör jag om samma misstag gång på gång - för det är klart jag har lärt mig av dem. Utan någon som helst vidare reflektion i vad misstaget faktiskt låg i.
Och så sitter jag här nu. Några dagar innan anmälan till nästa termin stänger - utan en aning om vad jag ska läsa. Som tröst lyssnar jag på fransk musik som jag inte förstår ett ord av, men utgår från matchar mitt melankoliska humör på ett franskt och väldigt poetiskt vis.
Tid hos syon är bokad och hans roll har kommit att bli den en psykolog, terapeut och allmän vägvisarguru skulle besitta snarare än en syokonsulent. Och väl där måste jag erkänna att jag inte vet vad jag vill läsa eller praktisera. Och att jag inte vet vad jag vill jobba med. Det har kommit att bli den enda sanningen jag vet om, att jag inte vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar